jag är akitaägare också.

Det är kul att kunna studera olika raser och deras inställning till livet, mkt beror naturligtvis på individerna men en del saker kan man se som skiljer raserna åt. Som tex det här med föremålsintresse.Alla mina huskys springer mer än gärna efter grejer. Att dom sedan vid föremålet ökar farten och springer åt alla andra håll mot där jag står ,är också ngt dom har gemensamt.Akitorna står oftast kvar och ser föremålet dimpa i backen tittar lite frågande på mig och undrar- har du roligt matte??

Om man dock lyckas busa upp Akitorna tillräckligt för att springa ut och hämta grejen återvänder dom tillbaka till mig kortaste vägen och spottar föraktfullt ut leksaken vid fötterna på mig och ängnar en stund åt att få bort luddet i munnen.Ludd i munnen är under en akitas värdighet medans det för huskyna är ett sant nöje att plocka ut ludd ur leksaker och leka hemmagjord snöstorm.Nu till nästa skillnad.... om jag då tar upp tygleksaken (läs haren) och återupplivar den är jag GUD i husky ögon och dom springer ännu fortare efter den andra gången och nu ökar chansen att dom faktiskt ska återvända till mig ,jag kan ju utföra underverk!!

Gör man samma sak med akitorna dvs återupplivar haren nej! jag menar kastar iväg leksaken :) Så lunkar akitorna värdigt ut till den stöter men nosen mot den för att kolla om leksaken lever, men för säkerhetsskull så tar dom upp den och skakar den ordentligt så den aldrig !!! ska kunna springa mer iväg mer.Kommer tillbaka med en blick som tydligt talar om att om jag nu använder några magiska krafter som ger den livet åter och dessutom är dum nog att låta den smita iväg, ja då är det JAG SJÄLV som hämtar den också!! så huskys o akitor har same problems different solutions

det är det som gör dom så underbara!

Sen finns det ju alltid undantag som bekräftar regeln:

Genji, vatten ,en pinne och en husky som lurar i bakrunden

Pinne i vattnet ,Genji i vattnet och en husky med en annan lösning på problemet.

pinnen flyter, Genji flyter och huskyn funderar....

på om vattnet är kallt.....

Och vart pinnen tog vägen

Det hela redde upp sig på slutet då Genji kom i land och återfann värdigheten genom att skaka vattnet ur pälsen och spotta ut pinnen och rensa munnen från pinnbitar. 

 Han återfann dock aldrig pinnen! och blängde surt på mig,som  om jag hade ngt med det att göra?? men det är väl där huskyn kommer in i historien igen?!

Som vanligt så var hundarna otåliga att komma ut i morse och tyckte att det tog onödigt lång tid att få på utrustningen men till slut var vi alla klara för att gå. Äntligen!! Då hände det, jag var tvungen att knyta skosörena en extra gång och sucken från B-U var obetalbar och mkt högljud.

tog ju inte många sekunder att knyta skorna men i ögonen på en viss B-u var det som en evighet

hallå jag är klar nu!! ska ni med eller??

Om blickar kunde......ja då hade B-U haft en matte mindre!